Så gott som alla människor har förmodligen varit med om att ha talat före man tänkte efter. Man hamnade i en situation där man kanske blev anklagad för något och snabbt hävde ur sig ett dåligt och ogenomtänkt försvarstal. Eller så kanske man kände för att skämta om en viss händelse men man tog sig inte tid att tänka igenom om skämtet kunde uppfattas som en skymf eller bli missförstått av någon.

Vi människor är ofta bra på att tala, men inte så bra på att tänka efter vad det är vi säger. Vi har dels vår snackspäckade kultur att tacka för detta, men vi är likväl alla ansvariga för det vi säger. Samhället omkring oss är ett samhälle där man snabbt skall ge respons och svar på olika frågor eller påståenden. Det finns inte så mycket tid för reflektion och eftertanke. Alltså väljer vi ofta att häva ur oss något igenomtänkt. Följden blir att vi senare ångrar vad vi sade.

Bibeln underskattar inte det här problemet: "Ord från en tanklös kan hugga som svärd", står det i Ordspråksboken (Ord 12:18). En form av tanklösa ord är ord som vi säger i all hast men senare inser att vi inte menade. Vi talade utifrån en känslorusch eller en adrenalinkick som den plötsligt påbörjade debatten gav oss. En annan form av tanklöshet är att vi talar saker som stämmer, men på grund av vårt känslotillstånd säger vi dem på ett sådant sätt som sårar andra och får orden att låta värre än de egentligen är.

Kom ihåg, att det aldrig är fel att be om mera tid. När någon anklagar dig för något eller påstår något som gör dig upprörd och han/hon snabbt kräver ett svar av dig, kan du lugnt och sansat säga: "Jag tror jag behöver tid för att fundera över det här. Jag ber att Gud visar mig vad som är rätt och så kan vi återkomma till det." Vissa människor kanske uppfattar det som ett trick för att komma undan svåra situationer, men det är deras problem. Du kan inför Gud med gott samvete välja att inte häva ur dig något förhastat utan ta dig tid att fundera igenom situationen och återkomma senare.

Paulus säger: "Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet, och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer." (2 Tim 2:16:17) Paulus visste att om vi som kristna ger oss in i de världsliga diskussionerna och befattar oss med en massa skitsnack, så kommer det att bli en sjukdomstumör i församlingen. Människor börjar baktala varandra och driva på varandras bekostnad utan att tänka på följderna. Paulus ger också en viktig uppmaning till alla debattsugna kristna: "Avvisa dumma och meningslösa dispyter (debatter). Du vet att de föder strider." (1 Tim 2:23) Det finns något i vårt kött (vår fallna natur), som tycker om att debattera och strida om saker. Vi älskar att visa att vi har rätt och andra har fel, men vi är inte så bra på att ge erkännande åt andra när de har haft rätt och vi har misstagit oss.

Det är väldigt skönt att lära sig att leva enligt "nothing to prove, nothing to hide" - principen (ingenting att bevisa, ingenting att dölja). Många människor talar så mycket därför att de hela tiden måste bevisa något. De måste bevisa att de är smarta eller att de är roliga. Men en mogen kristen behöver inte hela tiden bevisa något, och behöver därför inte heller tala hela tiden. Han vet vem han är och är trygg i sig själv. Andra människor igen försöker hela tiden dölja något. De är rädda för att människor skall få veta hur deras liv verkligen ser ut, därför försöker de hela tiden vända strålkastarljuset på andra människors svagheter, för att dölja sina egna.

Tänk före du talar. Det besparar dig från många tråkiga situationer. :)

Andreas Forsbäck, 07.01.2006

[Ladda ner som PDF]