50 % av världens befolkning är under 15 år.
80 % av de som blir frälsta är under 25 år.
80 % av själavinnande kristna (kristna som vinner nya människor för Gud) är under 20 år.
70 % tror inte på en absolut sanning.
Genomsnitts 18-åringen har sett 18 000 timmar på TV.
Genomsnitts 16-åringen har sett 33 000 mord på TV.

I ljuset av den här statistiken så kan vi avläsa att evangelisation bland barn och ungdomar är bland det viktigaste arbetet en församling kan göra. Vill vi se tillväxt i församlingarna så behöver vi målmedvetet arbeta med den generationen som idag växer upp. Det är den generationen som kommer att ta över stafettpinnen överallt i samhället, också i församlingarna och kyrkorna. Då är den stora frågan: Hur når vi ungdomar med evangeliet? Vad gör vi sen när ungdomar har kommit till tro?

Ungdomar styrs inte automatiskt in på rätt väg, någon måste leda dem in på rätt väg.

För att nå ungdomar effektivt behöver vi förstå hur den unga generationen fungerar.!

Ungdomar är dåliga på att planera sin tid
Problemet är att dagens ungdomar inte är värst bra på att planera sin tid. De vet inte alltid vad de skall göra en viss tidpunkt ikväll, imorgon kväll eller om en vecka. Därför är det inte så attraktivt att erbjuda en ungdomskväll som börjar kl. 18 och slutar kl. 19. Ungdomar tilltalas av att komma till en plats som är öppen en hel kväll och de får komma och gå som de vill. En idé för att nå ungdomar är att skapa ett kristet "drop-in centre", en "hengailumesta".

Ungdomar är underhållningsinriktade
När vi försöker nå ungdomar idag är det viktigt att vi förstår att ungdomar ofta förväntar sig underhållning. Olika generationer har väldigt olika underhållningskrav. Den äldre generationen kan få mycket ut av en intressant föreläsning. En äldre person kanske kommenterar en intressant föreläsning med orden: "Det här var väldigt matnyttigt, mycket intressant information, på allt sätt tankeväckande." En ungdom kanske kommenterar samma föreläsning med orden: "Det här var det mest långtråkiga jag någonsin varit med om."

Nyckelord när man talar till ungdomar: kortfattad, konkret, tydlig, intressant, relevant, snabb, underhållande, rolig men samtidigt äkta.

När vi försöker nå ungdomar är det viktigt att vi förstår betydelsen av kulturell relevans. Många gånger har ungdomsevangelisation misslyckats därför för att det viktigaste budskapet som har anförtrotts åt människor, budskapet om Jesus Kristus, ofta har varit inlindat i ett oerhört tråkigt och irrelevant paket från ungdomars synvinkel.

Det är lika dumt att försöka nå ungdomar genom att sjunga psalmer från 1700-talet, som det är att försöka nå åldringar på åldringshem genom att sjunga 5 år gamla rocklåtar med bas- och trumkomp!

Sammanfattningsvis kan man säga att ungdomsarbete och ungdomsevangelisation måste erbjuda nånting som är "coolt", alltså nånting som är "inne", som är tufft, relevant, nånting som framställs på ungdomarnas språk.

Ungdomar är svikna och därför ofta misstänksamma
Många ungdomar har upplevt så mycket svek från familjen, från vänner, från olika stödfunktioner i samhället som inte fungerade, att de är djupt misstänksamma mot alla som vill "hjälpa dem" och påstår sig ha ett svar på deras frågor.
Därför kretsar en hel del av allt ungdomsarbete kring ordet förtroende:

Förtroendet föds utifrån det att du visar att du bryr dig oavsett.
- oavsett om hon är färdig att lämna sig åt Gud just nu.
- oavsett om hon kommer till ungdomssamlingarna
- oavsett om hon dricker alkohol på fredagskvällarna och röker
- oavsett om hon uppfyller dina förväntningar som hennes ungdomsledare

Ofta har församlingarna haft en aija-baija inställning till ungdomar. Många församlingar har inställningen: om ungdomarna skall vistas i vår kyrka, får de nog minnsann ha klart för sig hur man skall bete sig. Detta är ett fullständigt bakvänt resonemang. Till sådana kyrkor kommer inga ungdomar. Om vi vill nå ungdomar måste vi ta dem sådana de är, inte sådana de borde vara.

Ofta har församlingarna och kyrkorna varit de institutioner som ungdomarna har mest fördomar mot. Och ofta har församlingarna varit bra på att infria ungdomarnas fördomar och visa att vi är just sådana som de misstänkte. Kampen står mellan ett positivt förtroende och negativa fördomar. Antingen kommer ungdomar att få ett positivt förtroende till oss, eller så kommer deras negativa fördomar att förstärkas.

Ungdomsarbetet behöver vara relationsbaserat
Vår erfarenheter från olika utåtriktade satsningar, t.ex. konserter är att den bestående frukten av sådana satsningar alltid motsvarar djupet på relationerna till de människor som kommer till konserten. Så gott som alla människor som har kommit till tro på konserter eller evenemang är människor som vi byggt en personlig relation till före konserten/evenemanget.

Det finns alltid en risk med kristet ungdomsarbete att man gör kyrkan till ett aktivitetscenter eller en fritidsgård med hobbyverksamhet.
→ Genom aktiviteter bygger man en verksamhet.
→ Genom relationer bygger man människor.

Tänk dig att du skall förflytta sand genom att hälla det på ett A4-storleks papper. Du kommer att kunna hälla en viss mängd sand på papperet men förr eller senare kommer gränsen emot och du kan inte längre ösa mera sand på papperet. Om du vill få utrymme för mera sand måste du utvidga papperet.

På precis samma sätt är begränsningen för hur mycket ett ungdomsarbete kan växa i dess förmåga att träna nya ledare. Papperet är ledarbasen, hur många ansvarstagare som är med och bygger ungdomsarbetet. Sanden är ungdomarna som skall nås med evangeliet. Vill vi nå flera ungdomar, måste vi träna flera ungdomsledare.

Den stora frågan blir då varifrån vi skall hitta alla ungdomsledare som behövs. Lösningen är att varje ungdom som är med i ungdomsgrupper ses som en blivande ledare. Problemet är inte att det inte finns tillräckligt med resurser för att bygga expanderande ungdomsarbeten, problemet är att vi inte använder de resurser som finns!

Vi behöver se potentialen i varje ungdom. De ungdomar som kommer till ungdomsgrupperna är oslipade diamanter som Gud längtar efter att få använda. Det utdöende ungdomsarbetets kännetecken är ett ledarskap som inte vill ge över stafettpinnen åt nästa generation av ledare.

Vi behöver förstå att:
→ Många kristna ungdomar är mycket mera begåvade på många områden än vi själva (nuvarande ledarna) och har en mycket större kapacitet än vi oftast förstår.
→ Ungdomar är villiga att ta ansvar om de tilldelas förtroende.
→ Ungdomar med en djup längtan att växa och utvecklas i sin ledargåva kommer automatiskt att dras till församlingar och ungdomsarbeten där han/hon ges möjlighet till detta.

Andreas Forsbäck, 16.11.2005

[Ladda ner som PDF]