Blir du någonsin arg?

PUBLICERAT 10.08.2006 | Lorna Koskela / Översatt av Rasmus Werling

Blir du någonsin arg? Jag vet att jag blir det. Jag blir så arg på Gud ibland att det gör ont.

De flesta av er minns säkert när ni hörde om och såg händelserna i Indonesien och Sri Lanka för ca arton månader sedan - där familjer skildes åt av tsunamin. Det blev så hemskt att jag inte kunde se på längre. Jag klarade bara inte av det. Sedan hörde Oliver (min son) om en pojke i sin skola som tillsammans med sina två systrar hade svepts bort med tidvattensvågen. Det var förfärligt. Pappan dog också - endast mamman återvände hem; utsliten och ensam. Olivers min sade allt ”Mamma, det kunde ha varit vi”. Jag grät. Jag var så arg på Gud att jag knappt kunde andas. Och jag gormade åt Gud - Mycket!

Ilska är inte en dålig sak fast vi ofta misstar oss och tror att den är det. Sättet vi uttrycker vår ilska på kan vara syndig, och den är mycket ofta traumatisk, men ilskan i sig själv är inte fel. Vi behöver lära oss att uttrycka det, det är allt. Som tur är berättar Bibeln hur.

Om du märker att du blir arg på grund av omständigheterna i ditt liv denna sommar, är mitt råd följande: slå upp Psaltaren. Där finns flera psalmer (kallas ”klagopsalmer”) som är ett utsköljande av ilska och besvikelse till Gud. (Pröva psalm 6, 13, 42, 43 eller 44 till exempel, eller 88, 102 eller 109). Det är som om författarna har temperamentiska raserianfall, stampar fötterna, slår knytnävarna och skriker ut - till Gud! Och jag älskar det - för dehär psalmerna är ett sätt som vi också kan uttrycka våra djupaste känslor på.

Pastor Brian Jones har skrivit en VÄLDIGT bra bok som heter Second Guessing God: hanging on when you can’t see His plan. Där skriver han:

När du hittar en klagande psalm som uttrycker det du känner, ta den psalmen och läs den högt till Gud. Läs den med så mycket kraft och ilska och djuphet du kan åstadkomma.

En av mina mentorer sade åt mig att när jag inte kan be, borde jag låta någon annan be för mig - låt psalmerna bli dina böner.

Det finns tider då det är svårt att be. Det är de tider då vi borde slå upp Bibeln och läsa psalmerna högt. Vi förstår oss kanske inte på Gud hela tiden (Jag gör det i alla fall inte) men vet du vad? Det är mer än okej att berätta det för Honom.

Tidigare i sommar hörde jag om en 17-årings självmord i en annan stad i Finland. Jag kände inte den unga mannen och jag känner inte till smärtan, tveksamheten eller förvirringen som ledde till att han tog livet av sig. Jag kan bara föreställa mig smärtan som familjen går genom nu. Och det gör mig arg. Det får mig att ropa ut ”vilket slöseri!” Det är ändamålsenligt att tacka Gud för pojkens liv, men det var lika ändamålsenligt att uttrycka vår ilska, frustration och fruktan till Gud också. Be orden i Ps 6:7-8 ”Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar. Av sorg är mina ögon förmörkade, de har åldrats för alla mina fienders skull.”. Tro mig, det är okej att gorma och rasa till Gud, och att berätta för Honom vad vi tycker och tänker!

Under denna sommar har det också varit tider av väldig glädje. Gud älskar när vi prisar Honom också. Gör ditt bästa i att berätta för Gud hur du känner dig och varför. Han bryr sig om dig. Han bryr sig om oss alla.

BilagaStorlek
MKU Undervisning - Blir du arg SVE.pdf60.84 kB
MKU Undervisning - Blir du arg ENG.pdf62.65 kB