Evolutionsteorin - hållbar eller ohållbar? Del 2

PUBLICERAT 17.04.2006 | Andreas Forsbäck

När Darwin på 1800-talet utvecklade evolutionsteorin, fanns det ytterst få bevis för evolutionsteorin. De facto var han själv medveten om att det inte fanns några vetenskapligt hållbara orsaker att tro på hans utvecklingslära. Men ändå var han väldigt säker på att man i framtiden skulle visa att hans teori stämmer, främst på grund av utvecklingen av den vetenskap som vi kallar paleontologi – fossilvetenskapen. Som du kommer att märka, så rör det sig om väldigt ofattbara tidsperioder, när vi talar om fossiler. Den här undervisningens syfte är inte att bedöma tillförlitligheten i dateringen av fossilerna, varför jag här hänvisar till de dateringar som paleontologerna själva ger för de fossil som de hittar.

Låt oss först se på vad ett fossil är. Ett fossil är kvarlämningar av organismer som har förvarats genom årtusenden. Fossil har t.ex. uppstått då en död kropp av ett djur har sjunkit ner till havsbottnen och småningom täckts av olika material och på så sätt skyddat kroppen från stötar eller skador. Småningom börjar kroppsstyckets kemikalier under en långsam process att ersättas av bergsliknande mineraler. När denna process fortsätter tillräckligt länge har till sist alla kemikalier ersatts av dessa mineraler. Slutprodukten blir då ett fossil, som i stort sett ser ut som t.ex. skelettet, skalet eller tänderna av ett visst djur. Endast färgen avviker kraftigt.

Vi kan enkelt tänka oss vilka möjligheter paleontologin öppnar för att antingen bevisa eller motbevisa evolutionsteorin. Det vi har genom fossilfynden är alltså kopior av skelettdelar av djur som paleontologerna anser vara upp till 600 miljoner år gamla. När Darwin först lade fram sin utvecklingslära, var paleontologin som vetenskap ännu i barnskorna. Samma kan man inte säga idag längre. Fram till denna dag har man hittat inte mindre än 100 miljoner fossiler runt om på jorden. Och dessa 100 miljoner fossiler representerar inte mindre än 250 000 olika djurarter. Om evolutionsteorin är sann, har vi verkligen orsak att förvänta oss att man bland dessa 100 miljoner fossil skulle hitta belägg för den.

Vad skulle vi vänta oss av fossilfynden om vi tror på att världen och alla djur är skapade av Gud? Jo, vi skulle vänta oss en plötslig uppkomst av färdigt utvecklade, komplexa varelser. En av de saker som förbryllat paleontologer allra mest är vad man på engelska brukar hänvisa till med benämningen ”the Cambrian explosion”. När man har undersökt åldern på olika fossil, har man upptäckt en intressant sak. En nästan ofattbar mängd av fossilen har daterats till en och samma tidpunkt, 530 miljoner år sedan. Antalet fossil som daterats till tiden före och till tiden efter denna explosion är mycket mindre. Vi har alltså en plötslig, explosionsartad uppkomst av otaliga organismer från allt som allt 50 organismfamiljer. Hur förklarar man – i ljuset av evolutionsteorin – en plötslig uppkomst av så många arter? Borde inte evolutionen framkalla en gradvis mångfald som tar form under en mycket långsam process, snarare än en plötslig explosion? Tyder inte en sådan plötslig mångfald snarare på ett plötsligt skaparinitiativ?

Vad skulle vi då vänta oss att finna om vi vill bevisa evolutionsteorin genom fossiler? Vi skulle vänta oss fynd som tyder på utveckling av olika djurarter. Tanken med evolutionsteorin är att alla arter har ett gemensamt ursprung genom att de har utvecklats från samma primitiva varelser. Vi skulle alltså söka efter övergångsformer av olika arter (engelska: transitional forms). Dessa övergångsformer skulle då se ut som ett djur som är halvt utvecklat från en art till en annan, såsom till exempel en skölpadda utan något skal eller med ett väldigt primitivt skal. Man har i olika etapper påstått sig ha hittat övergångsformer, men ofta har dessa vid närmare undersökning visat sig vara något helt annat. Ett fossilfynd som påstods vara en övergångsform mellan en dinosaurie och en fågel, visade sig senare vara flera olika djurs ben som hade sammanfallit till ett fossil och till strukturen råkade likna en föreställd övergångsform.

Ofta visar man i evolutionsundervisningen bilder på apor som utvecklats till människor eller evolutionsscheman där man visar hur hästar och zebror är relaterade. Sådana scheman är en skymf mot kritiskt tänkande människors intelligens, eftersom vi förstår att det faktum att två arter liknar varandra inte behöver betyda att den ena har utvecklats från den andra, lika lite som det att två Volvomodeller liknar varandra betyder något mera än att de har en gemensam konstruktör, en intelligent varelse som använt sin kreativitet för att skapa båda modellerna.

Dessa schematiska illustrationer kan oftast tillskrivas kategorin mikroevolution, vilket innebär att det sker en utveckling inom en viss djurart. Mikroevolutionen är ett bevisat faktum, medan makroevolutionen, utveckling från en art till en annan (vilket är en förutsättning för att evolutionsteorin skall fungera), aldrig har bevisats. Enkelt sagt: det är stor skillnad mellan att en kattras utvecklas till en annan kattras och att en katt utvecklas till en hund!

Självklart är att de allra viktigaste arterna för att genom fossiler påvisa evolution, är de arter som är allra mest unika. Sådana arter är t.ex. sköldpaddan och fladdermusen. För att evolutionsteorin skall vara hållbar borde man kunna visa på övergångsformer av alla arter, också de som är väldigt unika till sitt utseende.

Vad har man då kunnat bevisa genom fossiler av dessa unika arter?  Inte värst mycket. Det äldsta fossilet av en fladdermus kallas Icaronycteris och är tiotals miljoner år gammalt. Intressant nog ser detta fossil ut precis som en fladdermus. Man har hittat väl bevarade fossiler av kolibrin, 30 miljoner år gamla, och de ser ut precis som kolibrin. Ingen som helst evolution på 30 miljoner år! Man har hittat fossiler av sköldpaddor, 50 miljoner år gamla, utan några som helst tecken på ett mindre utvecklat skal än de sköldpaddor som existerar idag. Faktum är att man efter 100 miljoner fossilfynd från alla kontinenter fortfarande söker efter de fossilstycken som på ett trovärdigt sätt skulle påvisa att utvecklingsläran är sanningsenlig.

Philip Johnson granskar i sin bok ”Darwin on trial” trovärdigheten i de fossil som påstås vara övergångsformer. Hans slutsats är att alla utom en är en gissning på nivån av önsketänkande. Det fossil som han erkänner att kunde ses som en övergångsform kallas therapsida, något som hävdas vara en övergångsform mellan en reptil och ett däggdjur. Men faktum är att det lika väl kan vara en reptil som har gemensamma egenskaper med ett däggdjur. Ett fossil bland 100 miljoner fossiler ger inte statistiskt sett så värst goda grunder för byggandet av en hel vetenskaplig lära om människans ursprung!

Världens mest erkända ursprungsforskare erkänner problematiken kring fossilfynden. Det finns i dagens läge ett universellt tomrum av fossil som kunde tyda på evolution, ett tomrum som i allt större utsträckning gör evolutionister oroade och samtidigt ger vatten på kvarnen åt dem som anser att Gud har skapat alla arter unika: ”Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag.”  (1 Mos 1:21)

Såhär kommenterar David B. Kitts, professor i geologi vid universitetet i Oklahoma, fossilfynden: ”Trots att paleontologin erbjuder ett hopp om att kunna se evolution, har den förorsakat vissa ytterst stora svårigheter för evolutionister. Den största svårigheten är de luckor som finns i fossilfynden. Evolution kräver övergångsformer mellan olika arter och paleontologin har inte försett oss med sådana…”

George Gaylord Simpson säger: ”Denna allmänna frånvaro och brist på övergångsformer begränsar sig inte till däggdjur, utan är ett nästan universellt fenomen, vilket redan länge konstaterats av paleontologerna.”

Faktum är att den tyska genetikern Richard Goldschmidt upplevde bristen på paleontologiska framsteg i bevisandet av evolutionsteorin som så pinsam att han utvecklade en helt ny teori som han kallar ”the hopeful monster”. Teorin bygger på tanken att paleontologin förgäves söker efter övergångsformer eftersom sådana inte existerar. Han hävdar att arterna har uppkommit genom plötsliga mutationer och säger att ”den första fågeln kläcktes från en reptils ägg”. Goldschmidt har fåttväldigt mycket kritik för sin teori, eftersom hans teori är det samma som att erkänna ett mirakel. Och om man erkänner ett mirakel, kan man lika väl erkänna Guds existens och hans skapargärning.

BilagaStorlek
MKU Undervisning - Evolutionsteorin del 2.pdf63 kB