Kristet sällskapande - DEL 3: Ett djupt behov av kärlek

PUBLICERAT 11.02.2006 | Stefan Forsbäck

Att vara trygg i den du är

Man ser det i ögonen på så många ungdomar i olika sammanhang, skolor, läger, konferenser och ungdomsgrupper. Ofta kan hela vårt sätt att vara liksom ställa en försiktig fråga: ”… är jag värdefull… tycker någon om mig?”. Ibland är det ett mycket tydligt rop efter kärlek och närhet. Vi hungrar efter kärlek. Och det är okej att längta efter bekräftelse, vi har alla gjort det på ett eller annat sätt. Varje människa behöver bli bekräftad. Vi måste få veta att någon älskar oss extra mycket. Och det handlar inte om ”sexuell kärlek”, sådan som mellan två älskare, utan om att veta att man är unik, älskvärd och omtyckt.

Identitet är just det, att du är trygg med den du är. Du, just sådan du är, är värdefull, älskad och behövd. Du är bra som du är. Du duger. Kan du se dig själv i spegeln och tänka ”vilken fin människa de ramat in på väggen här!”?

Som dyrbara lerkärl

Kärlek och självkänsla är så ömtåliga, det krävs inte mycket för att krossa dem. Vi kan ha olika erfarenheter av att ha blivit älskade eller av att ha blivit utan kärlek. Många saker kan också ha punkterat våra liv och kanske får oss att söka bekräftelse. Som en ung tjej berättade för mig, ”Ingen har någonsin sagt att den älskar mig.” Eller en äldre person som sa att hans pappa aldrig kramade honom när han var barn, det var ”inte lämpligt”. Sådant sätter djupa spår. Vår familj, våra vänner, allting påverkar oss och vårt sökande efter kärlek.

Vi kan se på oss själva som dyrbara lerkärl. Bibeln använder den liknelsen på många ställen. Vi är vackra, dyrbara och användbara lerkärl som kan fyllas med kärlek. Det här är Guds längtan över allt annat, att vi skall få leva liv mättade på kärlek. Men under livet kan en hel del saker inträffa, redan från att vi är små. Kanske någon stöter till kärlet. En liten spricka bildas. Någon hanterar oss ovarsamt och vi får flera sprickor. Kanske vi sätter oss själva, vårt liv, helt i någon människas händer. Men plötsligt släpper personen greppet och vi tappas i marken och får stora sprickor eller krossas. Det är olika för olika personer. En del har klarat sig nästan oskadda, medan andras liv kan vara i skärvor. Poängen är trots allt den, att om det finns sprickor, så kommer kärleken vi får att rinna ut. Vi kommer inte att kunna ta emot den och vi kommer inte heller att ha så mycket att ge vidare åt andra.

Många av oss bär på inre sprickor som kommit ur olika situationer. De får oss att hungra efter kärlek ännu mer, just därför, att kärleken ofta går rakt igenom oss. Gud vill hjälpa oss att bli helare kärl, förrän vi ger oss in i stadiga förhållanden, för att vi bättre skall kunna ta emot kärlek och ge den till andra.

Vi söker bekräftelse

Just därför att vi har sprickor och hungrar efter kärlek, handlar ofta en stor del av sällskapande i tonåren om att vi söker bekräftelse.

Jag vet hur mycket jag själv funderade i högstadiet om någon tjej tyckte jag var snygg eller var intresserad av mig. Och vilken dag, någon gång på åttan, när jag märkte att en riktigt söt tjej inte alls undvek mig! Istället stannade hon till och med på gatan för att snacka med mig. Alltså jag menar VERKLIGEN SÖT TJEJ! Hon var nog en av de SNYGGASTE I HELA SKOLAN! Och hon var rätt så populär kan jag berätta för dig. Vi ”råkade” hamna på samma skriftskolläger på sommaren. Vi pluggade trosbekännelsen bredvid varandra. Vi blev riktigt goda vänner. Många andra var också intresserade av henne. Men av någon, till och med för mig oförklarlig orsak gav hon mig extra mycket uppmärksamhet.

Efter lägret var vi ett litet gäng som träffades nu och då, men jag fick henne inte ur tankarna. Jag var kääär. Varje gång jag såg henne gick det elektricitet genom hela mig. Så en kväll när vi varit ute i parken följde hon mig hem till mitt hus. Den varma sommarluften liksom vibrerade omkring oss. Vi talade om allt möjligt, men det hände inte något speciellt. Men allting var speciellt. Väl utanför huset stannade vi en stund, vi log väl så där försiktigt och lite pirrigt. Så sade vi hejdå och hon cyklade iväg hemåt. VILKEN KÄNSLA! Jag kände mig verkligen extra viktig för någon! ”Någon tjej i min egen ålder tycker att just jag är värd att älska…!”

Vad mycket det betydde för mig! Ända tills jag några veckor senare såg henne gå hand i hand med en snubbe som var minst två år äldre och sjutton gånger coolare än jag… AJJ… det tog sjukt! Alltså tyckte hon någonsin om mig på riktigt?! Jag kände mig som en liten fjant... nej, en stor fjant! En riktig tönt att tro att hon skulle ha velat bli ihop med mig.

En tid värkte det inuti, lite som att ha satt in den exakt rätta raden på lotto, och sedan tappat bort kupongen. Din granne hittar den och kammar hem hela vinsten. Resten av livet måste du titta på hans splitternya sportbil och lyssna på ljudet av festande människor i hans hus. Världens chans gick just förbi. Så kändes det. Men jag märkte snart att hela världen inte gått under. Det tog inte sjukt så länge, troligen för att relationen inte hade gått så långt. Men jag hade satt en hel del känslor på spel, och lärde mig hur ont det tar när det går fel.

Kanske du har någon liknande erfarenhet, eller gånger då det gått mycket längre än så. Jag är glad att det inte gjorde det för mig.

När vi är unga behöver vi mycket bekräftelse, men när det sedan går snett i en relation så sårar det oss desto mera. Och det kan lätt leda till ännu mera söndrighet, rädsla och tomhet. Och om hela min tonårstid består av bristfällig kärlek och korta förhållanden med den ena och den andra som egentligen inte bryr sig så mycket och bara visar sig var ute efter att få något, så kommer jag att vara en trasig och smutsig liten dörrmatta efter en tid. Mitt lerkärl kanske är fullt av sprickor som får kärleken att sippra ut, då när jag egentligen borde vara en mogen, stabil och livsglad ung man färdig att gifta mig med den rätta.

Nu menar jag inte att alla känslor och förtjusningar som smyger sig på oss i tonåren är ”av ondo”. Inte alls, det är bra att vi lär oss hur känslor fungerar. Det var viktigt för mig att märka att någon tyckte om mig, men samtidigt ”gav jag bort” mina känslor för billigt, och vet nu att det gjorde ont. Trots att min episod från högstadiet inte var ”så farlig”, så lärde jag mig att känslor och förtjusning är stora saker. Vad jag gör med dem påverkar mig själv och andra omkring mig mycket! Var alltså försiktig med dina känslor när du är ung. Hantera dem varsamt, för det är du som väljer vad du gör med dem.

Frågan är inte om vi söker kärlek eller bekräftelse, det är naturligt och vi är födda med ett behov av dessa. Frågan är hur och var vi söker bekräftelsen?

Låt Gud bekräfta dig

Gud vill att vi söker vår bekräftelse i Honom! Psalm 34 och vers 11 i Bibeln säger

”Unga lejon lider nöd och hungrar, men de som söker Herren saknar ej något gott.”

Vi som är unga hungrar efter bekräftelse, men Han är den enda som verkligen älskar oss med fullkomlig kärlek – en kärlek som aldrig ändras eller kan ta slut. Han har skapat oss och ser oss som den dyrbaraste skatt. I Sefanja 3:17 står det:

”Herren, din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.”

Gud vill bekräfta dig och visa dig sin enorma kärlek. Han vill hjälpa dig få en rätt självbild och en trygghet i Gud och i vem du är. Gud vill under din ungdomstid låta dig bli hel som människa. Och du har speciellt mycket tid till det medan du är singel.

Du behöver få mycket bekräftelse från människor också! Ofta använder Gud just dina vänner och människorna omkring dig för att visa dig kärlek. Men man behöver inte sällskapa för att få kärlek. I en rätt gemenskap i familjen, bland vänner eller i en ungdomsgrupp kan man bli omkramad och få höra att man är värdefull, älskad och betydelsefull. Om och om igen. Du kan också vara den som uppmuntrar och bekräftar dina vänner. Berätta åt dem hur mycket du gillar deras personlighet, hur snygga de är eller något annat. Det behövs verkligen mera uppmuntran mellan oss människor, helt bara som vänner. Genom det och på många andra sätt visar Gud också vårt eviga värde.

Och visst, det kommer att vara en fantastiskt stor dag av bekräftelse då ni står vi altaret och lovar varandra livslång kärlek och trohet och du får börja dela liv med den rätta livspartnern. Den bekräftelsen är kanske bland de starkaste bevisen på kärlek vi får under livet. Men det är inte den som lägger grunden för vår identitet.

Första Petrusbrevet 2:25 säger:

”Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.”

Jesus är våra själars Herde och vårdare. Med hans hjälp blir vi reparerade och starka igen.

Om du vet att du har stora sprickor som påverkar dig, att det är något som gör ont inuti, som ingen verkar förstå, så rekommenderar jag att du talar med någon mogen kristen i din ungdomsgrupp eller församling. Personen får gärna vara av samma kön. Det kan vara ledaren i din ungdomsgrupp eller någon annan du ser upp till. Berätta vad du känner och be dem förklara varför och hur Gud älskar dig.

Så vill jag ännu säga att vi inte behöver tänka att vi skall vara fullständigt hela och färdiga förrän vi kan gå vidare. Men när sprickorna i ditt lerkärl har reparerats och du är helare inuti kan du med trygghet lära känna människor utan att olika sår och besvikelser påverkar dig. Du kommer också att kunna ta emot kärlek och ge kärlek mycket lättare.

BilagaStorlek
MKU Undervisning - Kristet sällskapande del 3.pdf72.68 kB